Så har det gått ett år sedan mammas 70-årsdag. Åh, vilken stålmormor- och farmor hon hade varit! 19 år sedan hon gick bort och så gott som dagligen finns hon i mina tankar. Vi talar om henne med barnen då och då. Jag tror inte att barnbarnen hade fått lära sig alltför många husmorsknep och handarbetstricks (ursäkta, mamma, men så värst händig var du nog inte), men däremot hade de blivit överösta av kärlek, värme och skratt! Ni hade fjantat ihop er hela bunten – du och dina (för tillfället) åtta barnbarn.
Att känna saknad och samtidigt tacksamhet över någons bortgång är en enorm fördel. En lättnad. Det finns så många livsöden så det är inte alls självklart att man ens efter en lång tid kan hitta positiva tankar till följd av en förlust av en när och kär. Jag tror på visdomen om att tiden läker såren till stor del men att ärren blir kvar och att vissa är större och mer smärtsamma än andra.
Några rosor för dig på Din dag. Med saknad.
Liljekonvaljer och cancer 