Vardagen rullar på. För det mesta. Speciellt under dessa COVID-19 -tider är det en ytterst positiv sak. Att kunna konstatera att ”allt är som vanligt”. En liten påminnelse om min personliga risk fick jag dock för några veckor sen, då jag nåddes av beskedet att en f.d. kollega somnat in till följden av spridd bröstcancer. Hon var i min ålder och insjuknade första gången ett år före mig. Vi träffades första gången på jobbet då hon genomgick cytostatikabehandling. Ungefär tre år efter att hon insjuknat första gången, fick hon symptom som visade sig vara cancer i såväl lungor som hjärna. Hon var så full av liv, så glad och godhjärtad. Ett drygt år efter det gick hon bort. Tack för att jag fick känna dig, K, och vila i frid.
Min födelsedag infaller här i adventstid. Det blev uppvaktning med sång och paket på morgonen före jobbet (kortet av yngsta dottern fick jag redan några dagar innan, hon kunde inte vänta till riktiga dagen). På kvällen bjöds jag på sushi i skenet av tända ljus och brasa i sällskap av familjen. Ett samhälle med begränsningar i rörelsefriheten och sociala umgänget har sina positiva sidor!
Välkommen år nr 42!
Liljekonvaljer och cancer 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.