Dop, bröllop och begravning

Förra året hade vi äran att vara med om fyra konfirmationer. Under den här sommaren kommer vi att vara med om dop, bröllop och allra först på agendan står begravningen.

Saknaden är stor. Jag citerar min kloke fars ord; inte ordagrant men han sa ungefär såhär: ”Det fanns inget ont i den mänskan”. Nej, det gjorde det inte. En snällare och mer omtänksam person får man leta efter. Världen hade varit en vackrare plats om det funnits flera såna som Du. Begravningen blir en tung dag.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla

blott vid dina löften, Herre kär,

och att ej den dyra tröst förspilla,

som i ordet mig förvarad är.

Hjälp mig, Herre, att vad än mig händer

taga av din trogna fadershand

blott en dag, ett ögonblick i sänder,

tills jag nått ditt goda land.

(psalm ”Blott en dag”)

Begr.jpg

Så har ett drygt år gått

Jag är så inne i vardagen igen så skrivandet blir inte riktigt av.

Har hunnit med jobbyte, håret har vuxit sig långt (och lockigt), vintern har övergått i sommar och barnen blivit lediga efter ett skolår igen.

Hälsotillståndet är oförändrat. Vilket i mitt fall betyder goda nyheter. No news is good news. Jag använder min stödstrumpa på armen och har fått fortsatt remis till lymterapi för att aktivera det lymfatiska systemet. Det fungerar inte riktigt som det ska då hela vänstra sidans lymfkörtlar är bortopererade och för att förebygga svullnad (lymfödem), som redan hann börja utvecklas i höstas, smärta och andra problem, behandlas svullnaden med stödstrumpa och lymfterapi. Den är en riktigt behaglig form av massageliknande terapi.

Stödärmen är svart. Jag har en handske till den också, som jag använder enligt behov och nu då vädret blivit varmare använder jag den oftare. Under vinterhalvåret då jag dels inte använde handsken så ofta och dels hade skjortor med långa ärmar, syntes inte de här stöden. Nu frågar de flesta. Jag svarar först ungefär “mitt lymfsystem fungerar inte som det ska och ärmen förebygger svullnad” – folk ser ut som frågetecken. Sen berättar jag den längre versionen och hamnar igen i den (för lyssnaren) obekväma situationen och måste tillägga att jag mår bra. Det var en arbetskamrat som sa att han trodde jag tatuerat mig. Överväger att ändra historien, vore kanske lättare för den som frågar att ta emot. En tatuering som misslyckades och jag måste använda ärmen resten av livet. Typ.

Skönt med sommar, även om det i år betyder mest jobb. Förra året var jag ju långledig. Jag har tidsmässigt betydligt kortare arbetsväg till mitt nya jobb, det är skönt. Kontoret har havsutsikt också. Små detaljer som inverkar på helheten mer än man kanske skulle tro.

Azalea.jpg