Tacksam

Morsdagen. Som vanligt blev det att ligga 30-60 minuter och vända och vrida sig (så gott det gick med öm övrekropp) i väntan på kaffet till sängen. Jag brukar vara den som vaknar och stiger upp först, ganska tidigt enligt somliga familjemedlemmar.  Den som väntar på något gott… de kommer intraskande – världens finaste – med kaffe och presenter! Kortet av yngsta barnet avslöjade att såväl mammas ålder som arbetsplats är lite oklara. Det finns så mycket viktigare saker i livet!

Den här morsdagen lär ska ha varit historiens varmaste på min ort (mätningar i statistiken finns fr.o.m. år 1960). Vi åkte med egen båt till en restaurang  i grannstaden och åt härligt fiskbord med glass. Mousserande med frysta hallon serverades i båten av egen besättning. Lyxigt värre!

Jag kan inte vara annat än tacksam. För det jag har och det jag har fått göra i livet. Oavsett hur många år jag har kvar (här gissar jag att far och söstra mi fäller en tår. Ja, säkert en och annan också. Känn er träffade! Pappa började säkert lipa då han läste rubriken. Bröderna är jag inte säker på att de läser ens. Det lär de upplysa mig om å det snaraste).

Gäller att ha fokus på azaleans fantastiska blommor och inte på de bruna löven som ligger kvar vid roten: