Bort med håret

Jag ville förbereda mig så jag lät klippa bort några cm (bild nedan). Så skönt! En liten liten droppe schampo räcker och jag klarar mig utan såväl balsam som hårborste (på bilden ser det ut som att jag inte med långt hår heller använt hårborste men jo, det har jag nog. Så gott som dagligen). Dessutom hinner man knappt ut från badrummet innan håret torkat! Och alla säger att jag ser yngre ut. Inte fy skam det heller. Gäller att njuta så länge det varar…

Vårdteamets rekommendation fick jag av onkologen (en annan den här gången men lika trevlig som den förre) fredagen den 11.5. I sitt utlåtande misstänkte experterna en genmutation på basen av dittills kända fakta; de medicinska samt det faktum att min mamma insjuknande som 42-åring. Nu är jag 38. Vi har inte haft andra fall i släkten så jag har inte hört till riskgruppen. Nu är dock läget helt annat, såklart, och jag gjorde faktiskt gentestet redan i samband med de första besöken i slutet av april. Innan testet kunde genomföras skulle man läsa och underteckna ett långt och besvärligt dokument där man bekräftade bl.a. att man var medveten om att resultaten kanske inte blir de man hoppas på och att ”mannen kanske inte är barnets biologiska far”. Hmm? En väninna kommenterade ”vem skulle pappan vara då??” Bäst att hålla de resultaten för sig själv – heh! Fnittrade för mig själv i väntrummet. Härliga vänner som får mig att skratta och lskämtar med mig även om läget är som det är. Inte alla som tycker det är helt acceptabelt. Förstår det inte. Men ja, alla är vi olika.

Resultatet från gentestet skulle bli klart om ca 6 veckor, vilket betyder att det i skrivande stund inte har kommit än.

Tillbaka till vårdprogrammet som rekommenderade 6 x cytostatika (två olika preparat, tre ggr var) intravenöst med tre veckors mellanrum. Det diskuterades också komplement i form av orala läkemedel men det verkar inte stå i dokumentet. Så jag får vänta och se hur det blir. Efter cytostatika strålbehandling (på grund av metastasen i lymfkörteln). Det här var likaså väntat. Remissen skickades vidare och jag skulle få tiderna för vidare undersökningar och behandling under nästa vecka.

Samma dag hade jag också tid till kirugen och fysioterapeuten. Kirurgen kollade ärret och inga ytterligare åtgärder behövdes där; ”Man skulle inte tro att det endast gått två veckor sedan operationen”. Haha – mina promenader (som så småningom börjat överstiga anvisningarna med många 1000%) hade inte försämrat läkandet! Kanske tvärtom..?

Fysioterapeuten tog bort spänningar i lymfsystemet. Typ. Han höll en lång föreläsning för mig och jag hade svårt att hänga med. Det var väl nåt om lymfkärl som fäster sig vid fel ställe (huden?) och det lär alltid ska hända efter axillarutryming. Endel patienter får endast några och det värsta den här terapeuten varit med om var 80 stycken som hårt skulle masseras/klämmas bort. Och aj, det gjorde ont! Jag hade 12 och skall på nytt om ett par veckor. Jippii. Men viktigt att göra för att behålla rörligheten. Dessa spänningar borde som tur uppstå endast nu i början, inom tre månader efter operationen.

Det var den fredagen. Hem för att fira trevlig helg med syskon och familjer i barndomshemmet. I mitt nya hår:

Bort med håret

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s