sedan min mamma gick bort i spridd bröstcancer. Hon insjuknade för tredje gången under vårvintern 2001. Minns dödsbeskedet riktigt tydligt. Timmarna och dagarna efter det är dimmiga av tårar. Den vackraste tiden på året blev för vår del den mörkaste.
Tiden gör sitt, dagarna ljusnar. Mamma finns i tankarna nästan dagligen. Det är alltid något som dyker upp och som gör att tankarna går tillbaka till den tiden och till mamma. Hon finns överallt. Versen som vi barn valde till dödsannonsen stämmer så väl:
Du finns hos i fågelsången,
i stjärnenatten och soluppgången.
I blommors doft, i vindens sus,
i vågens glitter, i havets brus.
Liljekonvaljer och cancer 
Det är tungt att förlora sin mor. Trots år av sjukdom är det svårt att acceptera förlusten. Men det blir lättare med tiden och man börjar tänka på de ljusa minnen. Min mor gick bort p.g.a. bc och nu har jag drabbats av samma sjukdom, dock inte den ärftliga.
GillaGilla
Så är det. Tiden hjälper. Samma läge här! Har inte genfel, det blev kollat upp då mamma insjuknade första gången som 41, jag var 38. Ärftlighets-expertens utlåtande är att vi kan ha en lite större risk men inget direkt ärftligt har upphittats.
GillaGilla
Märkligt är det när man tänker tillbaka, min mormor blev 82, mormors systrar blev också gamla. Ingen cancer där, de bodde i Helsingfors, jag menar om man tänker på miljögifter.
GillaGilla