20 år har gått

sedan min mamma gick bort i spridd bröstcancer. Hon insjuknade för tredje gången under vårvintern 2001. Minns dödsbeskedet riktigt tydligt. Timmarna och dagarna efter det är dimmiga av tårar. Den vackraste tiden på året blev för vår del den mörkaste.

Tiden gör sitt, dagarna ljusnar. Mamma finns i tankarna nästan dagligen. Det är alltid något som dyker upp och som gör att tankarna går tillbaka till den tiden och till mamma. Hon finns överallt. Versen som vi barn valde till dödsannonsen stämmer så väl:

Du finns hos i fågelsången,

i stjärnenatten och soluppgången.

I blommors doft, i vindens sus,

i vågens glitter, i havets brus.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s