20 år har gått

sedan min mamma gick bort i spridd bröstcancer. Hon insjuknade för tredje gången under vårvintern 2001. Minns dödsbeskedet riktigt tydligt. Timmarna och dagarna efter det är dimmiga av tårar. Den vackraste tiden på året blev för vår del den mörkaste.

Tiden gör sitt, dagarna ljusnar. Mamma finns i tankarna nästan dagligen. Det är alltid något som dyker upp och som gör att tankarna går tillbaka till den tiden och till mamma. Hon finns överallt. Versen som vi barn valde till dödsannonsen stämmer så väl:

Du finns hos i fågelsången,

i stjärnenatten och soluppgången.

I blommors doft, i vindens sus,

i vågens glitter, i havets brus.

3 svar till “20 år har gått”

  1. Det är tungt att förlora sin mor. Trots år av sjukdom är det svårt att acceptera förlusten. Men det blir lättare med tiden och man börjar tänka på de ljusa minnen. Min mor gick bort p.g.a. bc och nu har jag drabbats av samma sjukdom, dock inte den ärftliga.

    Gilla

    1. Så är det. Tiden hjälper. Samma läge här! Har inte genfel, det blev kollat upp då mamma insjuknade första gången som 41, jag var 38. Ärftlighets-expertens utlåtande är att vi kan ha en lite större risk men inget direkt ärftligt har upphittats.

      Gilla

      1. Märkligt är det när man tänker tillbaka, min mormor blev 82, mormors systrar blev också gamla. Ingen cancer där, de bodde i Helsingfors, jag menar om man tänker på miljögifter.

        Gilla

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s