Idag var sista cytostat-dagen. Tog de tre sista capecitabine-tabletterna i förrgår och börjar se fram emot normaliserat smaksinne, bättre kondition och längre hår. Så har det gått fyra månader. Första docetaxel-dosen fick jag den 1.6. Dagen före skolavslutningen.
Två behandlingsfria veckor framför mig och den 15.10 ska strålbehandlingen börja. Som det nu ser ut börjar jag jobba i november, medan den behandlingen pågår, men om det blir så ömt så jag inte kan ha kläder på mig får jag väl tänka om. Har läst om såna erfarenheter.
Hälsade på en barndomsvän i måndags. Vi hade inte setts på år. Ja, minns inte när senast. Men pladdret gick på som det aldrig funnits något avbrott. Med somliga har man den kontakten. Tacksam!
Igår var jag på ett möte på kontoret och i svampskogen efter det, vilket betyder rensning och stekning idag. Morgondagen är programfri och på fredag blir det läkarbesök med mellanbarnet. Snipp snapp snut, sen är veckan slut!
Höstmörkret börjar infinna sig. Än så länge betyder det enbart förhöjd mysfaktor.
Liljekonvaljer och cancer 