Till minnet av Mamma

Med stort M. Definitvt. Idag skulle hon ha fyllt 70 år. Hon blev 51. Dödsdagen är 27.4. Jag opererades den 26.4 och kommer således att ha årskontroll vid samma tidpunkt.

Besökte hennes grav idag. Det blir inte så ofta. Hon finns däremot i tankarna nästan dagligen. Även tidigare men kanske ännu oftare nu, eftersom hon också hade bröstcancer. Hon insjuknade första gången vid dryga 40 och då var yngsta barnen i 4-5-årsåldern. Jag förstod aldrig vad det riktigt var hon hade, förrän hon fick sitt andra återfall tio år senare. Minns nog besök på sjukhus men med ganska neutrala känslor. Ingen dramatik. Mamma tappade heller aldrig håret och verkade inte så sjuk, åtminstone inte i ett barns ögon. Själv uppskattade hon de tio extra åren hon fått efter första diagnosen.

I samma veva som man får äran att bli förälder får man ett eller flera liv att prioritera framom sitt egna. Det gör ju också att man vill spara dem från det ena och det andra. Min lilla pratkvarn har reflekterat över det här med döden. I början av sommaren sa hon att om någon i hennes familj, förutom hunden, skulle dö så skulle hon hoppa från kyrktaket i samband med begravningen. Ganska starka ord! Vi diskuterade det förstås; att ingen håller på att dö just nu, det ska man inte fundera på utan njuta av varje dag och göra vad man kan för att inte bli sjuk eller råka ut för olyckor. Och att man kommer över och kan fortsätta leva även efter stora sorger. Det naturliga är dock att föräldrar inte ska behöva begrava sina barn. Det skär i hjärtat och river i själen varje gång man hör eller läser om sådana tragedier för visst finns det av dem. En hel del. Mamma upplevde det också.

Grattis Mamma och tack för alla år av kärlek och glädje. Din tankspriddhet, din höga röst, ditt skratt samt rödhårigheten lever vidare i mina syskon och mig. Vissa av oss yrar på mer än andra men alla har vi klarat oss tack vare varandra och ett starkt nätverk av släkt och vänner. Oj, vad jag önskar att mina barn får ens hälften så många goda minnen av mig!

Du var så god, du var så glad. Du lämnade bara goda minnen kvar.