Jag uppfyllde inte så många riskfaktorer vad gäller att insjukna i bröstcancer. De är bland annat övervikt, för lite motion, stor alkoholkonsumtion, rökning. Risken ökar om man fött barn sent i livet eller inte alls och inte ammat.
Mitt BMI är på gränsen till överviktig och visseligen överskrider midjemåttet det optimala med några cm, men jag klassar mig som ganska normalt byggd iallafall. Dricker måttligt. Motionerar mycket! Första barnet fick jag som 25-åring och ammade alla tre. Senaste åren har jag inte ätit så mycket rött kött heller. Det har bara blivit så.
Vad gäller risken för förnyande uppfyller jag däremot flera faktorer. Jag är ung (under 40 är ungt i detta avseende. Sådeså), har trippelnegativ sort och tumören var stor (över fem cm). Ki-67 indexet, som beskriver cellernas delningshastighet (tror jag), var 90 för min del. En siffra på över 50 anses vara hög (enligt vissa källor är gränsen för ”högt värde” 20%) och öka risken för återfall. Dock finns det även dom som blivit friska med ett ki-67 värde på 80%. Och jag hade alltså 90. Det här har jag googlat. Så tro på det eller googla igen. Eller fråga nån som vet. Mig kvittar det. 90% är iallafall en hög andel enligt matematikens grundprinciper. Typ.
Eftersom rond 1 ser ut att gå vägen, funderar jag redan på rond 2. Kroppen verkar klara gifterna ganska bra så jag känner mig nog hoppfull inför kommande ronder också. Vad annat kan man göra? ”Mister du hoppet mister du allt”. Tacksam över allt jag redan välsignats med, men visst vore det roligt att hinna till Hawaii en vacker dag också. Och sommarstuga vore mysigt. Och att löpa halvmaraton på under två timmar. Nya joggingskor behövs före det. Mina är riktigt slitna av den tuffa behandlingen och höga användningsgraden under gångna sommaren. Stackrarna.
Cancern kan ju vara genetiskt betingad också; jag väntar på tid till ärftlighetskonsult under hösten. Och så kan det hända att riskfaktorerna för hormonell och icke-hormonell (som jag har) är olika. Men det här inlägget blir tråkigt och betydelselöst då. Så nu låtsas vi att min sjukdom inte är ärftlig och att icke-hormonell har samma riskfaktorer. Skönt att inte skriva vetenskapligt. Man kan bara hitta på saker så länge man informerar läsaren om det. Lätt som en plätt.
Så det blir att vänta och se. Under tiden ska jag slita sönder mina skor så jag verkligen blir tvungen att skaffa nya. Idag blir det två rundor. Gjorde en kort med hunden och sen blir det en längre ikväll. Mors lilla lathund lade sig ner för att dricka under promenaden på hela 3 km.
Liljekonvaljer och cancer 