Erfarenheter

Det blir lite så att man läser en hel del historier om andra i samma situation. Jag följer med facebook-grupperna. Jag gick först med i en allmän diskussionsgrupp för bröstcancerpatienter och där verkar de flesta vara hormonella sorter. Fick sen tipset om en grupp avsedd för oss trippelnegativa och jag gick med i den också. Den förstnämnda har i skrivande stund drygt 1300 medlemmar och den andra 113.

Gruppmedlemmarna lider av smärtor, illamående, trötthet, sömnlöshet, klimakterieliknande biverkningar och en del har till och med tvingats avbryta behandlingen. De suckar och stönar och kämpar sig såväl fysiskt som psykiskt igenom en dag i taget och får uppmuntrande svar från såna som redan kämpat sig igenom detta eller sådana som har det ännu sämre. Vissa skriver öppet om sina prognoser, nya metatastaser och återfall. En del är riktigt knäckta. Många väljer självmant att avsluta behandlingen, eftersom livskvaliteten blivit så mycket sämre.

Jag blev inte lika chockerad av mitt besked som många andra, enligt vad man läser och hör. Två dygn efter diagnosen var olyckliga men det försvann lika hastigt som det kom. På någon konstig, oförklarlig, undermedveten nivå känns det som att det var väntat, nästan acceptabelt att det skulle hända mig. Jag vill väl inte påstå att ”jag har förtjänat detta” men jag tycker att jag hunnit leva och uppleva mer än många ens vågar drömma om. Min sjukdomstid (såhär långt) har varit smärtfri, bokstavligen, och årstiden fylld av värmande och stärkande solljus. Jag har ju också väldigt mycket hopp om framtiden kvar. Förutom fred på jorden och stopp på klimatförändringen och miljöförstöringen, önskar jag barnen mycket kärlek, oavsett min närvaro (det får dom garanterat!). Jag hoppas de blir rättvist bemötta och har förmågan att själva agera rättvist och känna empati och hänsyn gentemot andra. Jag hoppas de hittar sina egna rutter genom livet, att de får göra egna val. Jag önskar att deras rutter i huvudsak går genom lugna farvatten och önskar dem styrka att möta livets stormar och förmågan att se det ljusa även i mörkare stunder.