Jag var på jogging-promenader igår och idag. Igår 10,5 km och idag lite mer. Det blev längre än planerat eftersom jag hade 2h att förbruka medan äldsta dottern var på stallet med sin kompis. Jag hade bestämt mig för en viss runda och hade inte riktigt koll på hur lång den var. Tänkte 10-15, kanske 12 km. Sports trackern visade på 16,5. Immunförsvaret borde vara som lägst och sommarvärmen och solen som ”värst”. Båda dagarna tog jag av mig duken och kepsen (alltså körde inte med båda samtidigt. Duk igår och keps idag) med jämna mellanrum för att svalka mig lite. Sommarbrisen ger effektiv svalka åt en kal hjässa som dryper av svett. Jag hoppas jag inte anti-inspirerade nån vad gäller att börja motionera. ”Ja ja, se på den där hurtbullen. Hur gick det för henne?!” Jag tröstar mig med att tro på att min fysiska aktivitet, som jag lyckats uppehålla åtminstone hittills, hjälpt mig både fysiskt och psykiskt.
Egentligen har jag ju nog några biverkningar. De är bara så ynkliga så man knappt kan nämna dem:
- halsen känns öm några dagar efter docetaxel-dosen. Lite som en annalkande förkylning. Detta har hänt alla tre gånger
- känner mig lite trött i samband med kortisonet. Har vilat lite, men inte ens det varje gång
- smaksinnet har förändrats. Detta händer några dagar efter docetaxel och capecitabine-kurens början. Det mesta smakar konstigt men dessvärre inte sockret! Godis och choklad smakar helt lika gott som förut. Vad i h-e??! När man för en gångs skull helt självmant hade kunnat minska på sitt sockerintag. Hur mycket bestraffad kan man bli?
- håret började falla av. Vi rakade bort allt men det har helt tydligt börjat växa igen. Glesare än förut men det växer. Få se hur utvecklingen går där; om även det nya börjar falla bort eller om det fortsätter växa och om man kan leva med glest, kort hår tills det blir tjockt igen? Håren på benen är längre (och tätare) än på skallen. Hade räknat med håravfall där också men icke. Upprepar mig själv: hur mycket ska man behöva tåla? Varför trillar inte de av?!
Det var den rapporten. Få se hur det ska gå med CEX-kombinationen (cyklofosfamid, epirubicin och capecitabine. De två första ges intravenöst och den tredje i tablettform, fortsätter alltså på samma sätt som nu). Två veckor kvar tills dess.
Veckan har varit väldigt solig och varm och utelivet har gett upphov till kreativt strandmode. Svårt att skydda hjässa och nacke utan hår men jag fixade det men hjälp av yngsta dotterns handduk och mannens keps. Vackert värre!
Liljekonvaljer och cancer 