En pannkakshistoria

Måndag och tisdag blåste det mindre än väntat. Mulet var det, och inte särskilt varmt. Idag lyser solen men det har varit kraftigare vindar. Är det juli så är det! Kläder efter väder. Och hemma har det varit ännu sämre, regnat i två dagar. Det här är vad amerikanerna kallar för ”pep-talk”. När man undrar om man gjort rätt beslut av flera alternativ och behöver bli uppmuntrad. Man intalar sig själv att man har det. Think positive.

Då det inte händer något särskilt på hälsofronten men man ändå vill föra en liten dagbok, blir det uppdatering av annat:

– Reseblogg. En natt i Kastelholm, en i Mariehamn och nu vidare mot Eckerö och Degersand. Möjligtvis en runda till Åbolands skärgård ännu i sommar, alternativt Saimen (hittade vi på igår. Ganska ny tanke som får gro lite till)

– Fotbollsblogg. Sverige tog sig vidare till kvartsfinal! En oskriven paragraf i Finlands oskrivna Lag om Sportslighet inom bänkidrott, är att man absolut inte, under inga omständigheter får heja på blågult. Men alltså, i en sport där Finland inte riktigt placerar sig så högt, måste man få lov att inte vara så trångsynt. Dessutom: Ola Toivonens pappa är från Finland. Så om man räknar honom som halvfinne så är den svenska 11-mannastyrkan 4,5% finsk! Ungefär lika mycket som det finns alkohol i en cider. Och det är ju den 4,5%:n som är avgörande. Det, ni! Heja Finland i blågula färger!

– Hälsoblogg. Det var det där med mer broccoli och grönt te, skippa kaffet, mjölkprodukterna, sockret och allt annat som är gott. Kommer inte att fokusera på det här ämnet. Man blir så deprimerad.

– Träningsblogg. Juni månad blev km-rekord för hela det senaste året! Långsammare, visst, men längre: 167 km. I medeltal 5,6 km per dag. Juli har börjat sämre. På fyra dagar endast 12 km. Skärpning.

– Ur barnamun -blogg. Veckans roliga står minstingen för. Mina lungor blir stressade = jag blir andfådd. En tecknisk person = en som talar teckenspråk. (gamla favoriter i repris: dopherre = gudförälder, nötbo = fröhus (i frukt), förkortningsbyxor = caprishorts)

– Nästa vecka bak-blogg då det ska bakas för 40 av våra närmaste släktingar inför 13-årskalaset. Åh, den uppdateringen blir garanterat ett sorgligt kapitel. I år har jag åtminstone mera tid än vad jag normalt brukar ha inför barnens kalas, som samtidigt uppfyller funktionen att träffa släkten och bjuda på middag. Men bakning är inte min starkaste sida. Det ska vara så petnoga med tsk, msk, bakpulver och minutrar i ugnen. Skillnad på att vispa, vispa lätt, vispa hårt, vända ner och röra om. Sjuda eller koka. En utmaning att verkligen få med alla moment och i rätt ordning. Det har hänt att jag glömt grädda en paj. Den skulle fyllas med chokladmousse och endast pajskalet skulle alltså gräddas. Prästen var på besök. Han hade säkert överseende med det eftersom vi planerade mammas begravning. Men iallafall. Glömma att sätta pajen i ugnen??!

På Åland kan dom baka. Smaskigt värre!

A343AB1A-F4EE-4A42-9B2E-D35B8B7B6A20

2 svar till “En pannkakshistoria”

  1. Håller med vad gäller att heja på blågult…men i fotboll är det helt ok! 🙂 och om du vill ha hjälp med bakning, give me a call! Jag hjälper mera än gärna!!

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s