Statistik

Jag har fört lite bokföring över intressanta (?) siffror sedan diagnosen:

  • Tumörer: 1
  • Metastaser: 1
  • Nålstick: 6 (är det faktiskt så lite? Kanske slarvat i bokföringen)
  • Misslyckade nålstick: 2
  • Bortopererade bröst: 1
  • Bortopererade lymfkörtlar: 24
  • Rekommendationer till psykologtjänster: 5
  • Utnyttjade psykologtjänster: 0
  • Avbildningar: 5
  • Blodprov: 2
  • Hjärtfilm: 1
  • Förbrukade km till fots: 125,25
  • Sömnlösa nätter: 3
  • Förlorade kilon: 2 (saknar er inte)
  • Tupplurer dagtid: 2

Vad annat har dagarna fyllts med? Tja, det privata företaget Familjen Ab sysselssätter en nog med diverse hushållssysslor och transporttjänster, domararbete och omplåstring. Jaja, en burk Ben&Jerry’s och lite Netflix/Cmore har det också blivit. Systern har ärats med två besök och hon var här en gång. Om jag minns rätt. Har inte skrivit upp detta. Har också besökt en väninna och en annan väninna har jag inte hunnit till – Whaat?! Hon är bebisledig. Hoppas biverkningarna håller sig borta så man hinner med allt. Livet. Medan man har det!

Idag blir det funkia. Den är väldigt dekorativ såväl med som utan blommor:

483B73AB-EAED-45AF-82F0-1AB41EA1DCE1

Nu är det smörj som gäller

Medicinskåpet utökades i slutet av veckan med följande burkar och askar:

  • Kortison,  demaxetason (för att motverka allergisk reaktion; tre doser i samband med docetaxel-behandlingen)
  • Cytostatika, capecitabine (30 min efter frukost och kvällsmål under två veckors tid)
  • Somac (mot halsbränna, tas en timme före måltid)
  • Imocur (mot diarré). Tas vid behov 1-8 kapslar per dygn. Får inte tas i förebyggande syfte
  • Primperan (mot illamående). Kan tas i förebyggande syfte

Andra hjälpmedel för att lindra besvären:

  • Mild tvättlösning från apoteket för händer och fötter
  • 30% bassalva
  • Salva, tabletter, olja och tandkräm för torra slemhinnor

Suck. Hoppas hjärncellerna inte tar så mycket stryk – en hel del att hålla reda på!

Så här långt i behandlingen har jag tagit tre piller mot illamående. Hade lite halsbränna en kväll kring läggdags och tänkte ta en tablett mot det. Enligt instruktionerna skulle man ha tagit den en timme före måltid. Jaha. Så man borde ha vetat då om man får halsbränna tre timmar senare. Missade alltså det tåget och nu får de tabletterna allt ligga för sig själv. I protest. Jag klarar mig utan er. *fnys*

Idag kände jag mig ganska trött mitt på dagen. Hade varit ute på vår (för tillfället) sedvanliga promenad med hunden och den envisa pratkvarnen igen och pysslade lite i trädgården. Plötsligt blev jag matt och lade mig i säng ett par timmar. Det  gjorde susen och jag var uppe igen – som tur! På programmet stod nämligen gudsonens 17-årskalas och hans lillasysters 15-årskalas. Det var gott och trevligt som vanligt och barnen fick träffa sina kusiner. Alltid skoj! De äldsta kusinerna vet jag inte om glädjer sig lika mycket som de yngre. Kanske glädjen tas ut i efterskott. När alla gästerna gått hem?

Vad gäller biverkningar så tycks hudbesvären och torra slemhinnor vara de mest sannolika så nu smörjs det morgon, middag, kväll. En riktigt fet och mjukgörande kräm på både händer och fötter. Det betyder att man ju inte kan gå och inte använda sina händer. Åtminstone inte till hushållsarbeten. Så synd……

04BBAE56-5BFD-4E4D-8500-2B3B3B48D935

Skolavslutning!

Det blev en rörande avslutning. Härliga program, fantastiskt väder! En av de mest minnesvärda hittills. Av flera orsaker.

Jag började dock med att chockera en mamma-bekant i byn… Vi kom bredvid varandra in till skolgården och hon frågade ”Hur är läget?” Så där som man frågar utan att räkna med att få ett svar som hon fick den här gången… ”Ja, jo, jag började min cytostatikabehandling igår. Så det kunde ju varit bättre”. Hon gav mig en kram och jag fick bråttom att tillägga ”Jag mår bra och prognosen ser bra ut”. Sen började avslutningen. Jag bad henne om ursäkt med ett meddelande efter festen. Det var inte meningen att släppa bomben så där.

Ettorna och sexorna stod för programmet och min äldsta flicka i sexan strålade som Pippi Långstrump! Hon höll också tal som ordförande för elevkåren och fick ett stipendium ackompanjerat med rektorns ord ”en med många strängar i sin harpa”. Mellanflickan fick kamratstipendiet i sin klass, som klassen själv har röstat fram. #kanmanvarastoltare #duktigabarn #domklararsig

Och de små ettorna sen! Så fint de sjöng och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka: ”Full av många konstiga kringelkrokar är vår värld. Så villande, förbryllande är allting på vår färd”. Så vacker text och melodi (ursprungsspråk finska: Ihme ja kumma).

Dagen fortsatte med festligheter; studentkalas hos grannen och tapas på terrassen hos en annan grannfamilj. Vilken lyx att vandra från ett hus till annat och dukade bord! Vi (jag, mannen, pratkvarnen och hunden) hann också med en promenad mellan bjudningarna. Inga känningar av biverkningar. Skönt.

Och Junior fixade sitt maraton!! Härligt, bra jobbat! Här får du två återvunna rosor:

3A4AC196-9855-44DC-9C18-A8BCB997963B.jpeg

 

Cytostatika del 1/6

Så var vi igång med medicinska behandlingen.

Igår kväll, torsdag, började jag med kortison för att förhindra eventuella allergiska reaktioner av cellgiftet som i sin tur skulle ges idag. Fem tabletter kortison igår, fem i morse och ytterligare fem ikväll. Det ska tas på samma sätt i samband med docetaxel-preparetet (intravenöst cytostatika), d.v.s. var tredje vecka. Kortisonet kunde göra det svårt att sova men för mig gick det riktigt bra. Vaknade tidigare än vanligt men tror inte det var kortisonet… Andra biverkningar kan komma senare. Listan är lång men för att nämna några: viktökning, akne och ”känsla av euforiskt välbehag”. Beställer den sistnämnda, tack! Den lyser tyvärr med sin frånvaro. Lyckligtvis de andra också!

På vägen till kliniken for jag via apoteket och hämtade mina läkemedel. Det viktigaste var capecitabine; ett cytostatika i tablettform som har visat bra resultat för just den här typen av bröstcancer i kombination med det intravenösa docetaxel-preparatet. Tabletterna tas under två veckors tid, morgon och kväll fr.o.m. iv-behandlingen. Den har också en lång lista på biverkningar. Man ska söka sig till akuten för tre av dem (kraftig diarré, bröstsmärtor i samband med ansträngning och feber) och avbryta behandlingen. Hoppas det inte behövs.

Väl framme i väntrummet kollade jag ännu jobbmailen (vilket jag inte gjort alls ofta). Jag bad en kollega sköta koordineringen av ett projekt som vi haft på gång i ett drygt år nu och som till stor del varit på mitt ansvar. Min kollega ställde upp utan att tvekan, trots att hon vet att projektet inte tagits emot med hurra-rop i alla delar av vår organisation. Det är förståeligt och en komplicerad helhet (haha – nu gissar jag att de kollegor som läser undrar vilket projekt det gäller! Tyvärr. Kan inte avslöja. GDPR). Igår, torsdagen 31.5, var det meningen att gå igenom läget och följande steg. Vi bokade det tidigt i våras och det var jättesvårt att få alla nyckelpersoner med. Kollegan min skickade ett sms igår om att det varit en jättelyckad dag! Härligt – stort tack för att du ställde upp! Och tack till er andra på jobbet också, för era omtänksamma och uppmuntrande meddelanden! Jag hoppas ni klarar er där ni reder ut allt det som blev på hälft och hastigast möjligt överlämnades åt er… *dåligt samvete* Jag siktar definitivt på att komma på kaffetillställningen som ni ska ha om ett par veckor!

Medicineringen tog ca två timmar och jag fick kylvantar och -sockor att sätta på mig. Antagligen för att minimera bieffekterna i huden på händer och fötter. Sköterskan talade åt oss (vi var tre i samma rum) som om vi vore dagisbarn, riktigt gnälligt, så jag försökte mitt bästa att inte kasta mer ved i ugnen. Veckans förbannelse tycks vara pratkvarnar på 7-årings nivå. Enda felen var att den ena av dem var närmare 30 och vi som lyssnade lite äldre och den andra underhöll mig då jag efter en träningspaus försökte klara av en löpmil.

Efteråt var det meningen att jag skulle beställa taxi, som man har rätt till då man inte är kapabel att köra bil. Det var kö till telefonen man skulle använda för ändamålet och jag fick också veta att taxin försöker samla ihop flera passagerare på samma gång och åker turistlinjen runt stan och förorter. Ja, det klarar jag mig bra utan. En rundtur med cancersjuka som medpassagerare? Nej tack. Jag gick de knappa tre kilometrarna till min mans jobb och åkte hem med honom när han var klar. Nästa gång ska jag be min pappa komma. Ingen cancerbuss för mig.

I skrivande stund har det gått 4h sedan jag lämnade kliniken och inga känningar. Tabletterna som jag börjar ta ikväll borde orsaka fler bieffekter och de torde även bli värre när kortisonet försvinner ur kroppen, inom 2-3 dagar.

Här ligger jag med min Michael Kors och blir förgiftad.

65443F4A-2B00-4F4D-B303-EF554599B3B8