Så var det slut på den giftfria 10-dagarsperioden. Hann med en milsrunda igår igen och räknar med tvådagars trötthet (ti-on) efter kortisonkuren, såsom senast. För övrigt inga känningar så här långt.
Blodprovet togs imorse halv åtta -tiden. Jag vaknade klockan halv fem efter ca fyra timmars sömn men tänkte ta igen mig under förgiftningen och slumra till. En sak till på listan med saker jag är tacksam över: sömngåva. Och den tycks (tack gode Gud) vara ärftlig. En del andra egenskaper kunde man gärna låta bli att förmedla vidare men sömngåvan är inte en av dem.
Nå, blev inte så mycket av den tuppluren. Inte ens goda sömngåvor låter en somna med djupfrysta sockor och vantar på sig. Det var samma sak första gången men eftersom sjukskötaren inte gav dem genast, tänkte jag att kanske de inte behövs nu. Antar att de ska inaktivera blodflödet på just händer och fötter och således minska risken för hudproblem.
De vita blodkropparna hade ökat och infektionsvärdet sjunkit. Såväl leukocyterna som neutrofilerna till och med för mycket och det orsakade en liten väntan. Som vän av excel-filer (tackar i min tur pappa för det arvet) funderar jag på att göra en kurva över diverse blodvärden. Kanske slå ihop dem med vikt, blodtryck, motion i km, regnmängd i mm, sömn- och soltimmar och vad mer? Hur gör man en kurva med så många olika måttenheter?
Det var en manlig sjukskötare idag. Riktigt trevlig och saklig, inget onödigt tjafs. Även om han var både tatuerad och flintskallig #ingafördomar #dömintehundenefterhåren #låtinteutseendetbedra #nänä. Han frågade om jag smörjer in mina händer, eftersom huden var så elastisk kring handlederna. Det krävdes viss ansträngning för att få nålen igenom. Jo tack, det kändes. Dagens lärdom: lämna handlederna oinsmorda. Snarare skrubba dem med sandpapper.
Jag satt med kanyl i en dryg halvtimme och väntade på neutrofilresultatet. Det godkändes. En förhöjd nivå kan tyda på infektion men eftersom själva crp-värdet var bra och jag inte haft några som helst symptom som kunde tyda på infektion, så kunde man fortsätta enligt planerna. Tur det!
Docetaxeln droppade i ca 1 1/2 timme och efter det gick jag runt på stan. Hade stämt sen lunch-träff med en samarbetspartner via jobbet. Vi ville träffas nu då vi inte setts i arbetets tecken på ett tag och jag vågade boka in henne till samma dag som jag ändå skulle vara i stan. Det blev, som väntat, ett gott och trevligt möte, riktigt roligt hade vi! Hem till kvällen med egen bil. Ingen cancerbuss den här gången heller.
Inga blommor och blader idag. Endast collage från kliniken och hårläget som onekligen börjar vara dåligt.
Liljekonvaljer och cancer 