Det blir tunnare och tunnare

Håret. Jag är van vid det och trivs med det. Överväger att uppdatera profilbilden på diverse sociala medier med de sista 23 hårstråna som kammats tvärs över flintskallen. Såna som man ibland ser gubbar ha och envist försöka hålla kvar. Stackrarna. Min flint torde ju trots allt vara ganska tillfällig. Till jul kan jag ha kanske 1cm. Eller ja, ingen aning faktiskt och det ids jag inte googla heller. Antagligen är det ”individuellt” som så mycket annat som hör denna sjukdomen till. Men kanske det börjar växa igen några veckor efter sista behandlingen som borde vara i slutet av september. Så ja, en centimeter i julklapp är väl en ganska realistisk önskan att få uppfylld. Jag har andra, mindre realistiska önskningar också. Som fred på jorden, stopp på befolkningstillväxten (har själv tre egna barn. Hoppsan) och klimatförändringen samt att få och hinna bli mormor! Åå vad jag har bra tips åt blivande mammorna! Dem tar de säkert gladeligen emot…

Igår var det onkolog-träff. Så gott som inga biverkningar hittills rapporterade jag och läkaren tyckte att det är osannolikt att det blir biverkningar av just det här giftet, eftersom de flesta reagerar kraftigast på första dosen. Åh, så skönt att höra! Riktigt säker är man förstås aldrig. Men vi kan börja hoppas på att kunna göra en lite längre båtresa i sommar. Om det varma vädret kommer tillbaka. Idag var det ruskigt om än de rejäla regnskurarna var mer än välkomnade till dessa torra områden!

Ville inte föreviga regnet, åskan och vindbyarna så det får bli en favorit i repris från veckoslutet. Hoppas på många nya, soliga skärgårdslandskap ännu i sommar!