Nästan så jag ångrar att jag introducerade Pratkvarnen till fotbolls-VM. Men bara nästan. Eftersom jag fick en bra rapport från soffan medan jag hängde tvätten:
– Mamma dom vita slåss och sparkar och skuffas. Jag håller nog på dom röda
– Nu fick en ett stort sår på magen
– Nummer fyra från röda sparkade bollen tre gånger med huvudet! Tänk att han vågar!
– Nu hämtar dom in lådor på planen (??!) som man bär ut spelare med
– Nej nu föll en igen
– Nu byter dom ut den som fick ont i huvudet
– Ännu är det noll-noll
Matchen blev mer intressant än väntat från början… Avgörande målet blev ett självmål på övertid. Stackars han som sparkade bollen med huvudet i eget mål. Pratkvarnen får nog allt krypa ner i sin säng när Portugal-Spanien spelar. Den rapporten tar jag hellre från proffsen på tv. Men bra att veta att det finns ett sätt att väcka nyfikenheten inför en mindre intressant match. Lådor in på planen, sår på magen, sparkar med huvudet. Vågar man ens titta!?
Vad gäller mitt mående (som den här dagboksbloggen ska handla om. Inte träning, internationell fotboll eller bakning) så inget nytt. Gjorde en mils löprunda (småtravande) och tänkte belöna mig med chips ikväll. Grönkålschips. De är faktiskt riktigt goda! Kanske popcorn också. Kastrull-popcorn eftersom min man har läst att micropopcorn är farligt. Nånting i förpackningen som frigörs under processen. Barnen är fascinerade över att göra popcorn i kastrull! Kanske man skulle pyssla ihop några kott-kossor och barkbåtar också inför helgen i samma stenålders-tema.
Pionerna slår ut med fart! Vilken ljuvlig doft de sprider omkring sig!
Liljekonvaljer och cancer 