Jag är med i en finsk facebook-grupp för bröstcancerpatienter. I en svag stund gick jag med och nåja, har kollat inläggen lite halvslarvigt. Väldigt varierande vad folk skriver. Vissa har ingen koll på vilken typ av cancer de har ens och ställer frågor i gruppen som hör hemma på läkarmottagningen *himlar med ögonen*. Jaja, folk är olika och alla reagerar på olika sätt och vill veta olika mycket om sina tillstånd. Men jag anser mig ha rätt att gnälla lite över deras skriverier då jag är en medsyster i samma situation. Sådeså.
I övrigt har jag inte känt behov av att leta efter och kontakta främlingar som delar samma öde. Facebook-gruppens medlemskap kan jag inte heller kalla för ett ”behov”, snarare ett resultat av nyfikenhet. Och ett lätt sätt att hitta erfarenheter om biverkningar och vad som komma skall.
Däremot har jag en bekant och en bekants bekant som varit aktiva och tagit kontakt och som jag haft elektronisk brevväxling med. Det har varit riktigt givande! Och så glad jag blev idag av ett mail av en som varit sjuk för fyra år sen. Hon skrev så fint så jag citerar henne här;
”Nu hoppas jag att du kan tänka och leva i nuet och inte oroa dig över morgondagen.
Ingen i hela världen vet hur den ser ut, inte ens Kim eller Donald… Och verkligen fokusera på att du kommer att vinna den här kampen!”
Tack! Det ska jag! Och från imorgon får jag följa med många andra kamper på VM-arenan vid sidan om! Portugal-Spanien på fredag! En och annan spelare (och supporter för den delen) har nog motsvarande liv-eller-död-känsla om fotboll på den här nivån som vi i facebook-gruppen lever med… Hur som helst. Spännande och bra fotboll väntas – sämre sysselsättning i soffhörnet kan man ha!
Finland har aldrig varit representerade i fotbolls-VM. Ibland (alltsomoftast) hoppas man att vi kunde hålla oss borta från Eurovision också. Kanske sälja den platsen mot en i VM istället? Eller ens i EM? Dagens färger blir alltså blåvitt:
Liljekonvaljer och cancer 