Åh, ett sånt härligt och efterlängtat litet regn det kom i eftermiddags! Det varade inte många minuter men tillräckligt länge för att den friska doften skulle få chansen att smyga sig in genom öppna fönster.
Konsten att njuta av livet har jag alltid kunnat ganska bra, om jag får säga det själv. Med det menar jag att jag känt tacksamhet och kunnat hitta positiva saker. I det mesta. En vardag i den gråtrista årstiden höst-vintern får en inte alltid att hoppa jämfota av glädje. Och ungarna får sin beskärda del av misäret. Gubben också. Men sådär, i det stora hela, kan jag inte påstå att jag skulle ge varje dag ett högre värde än förut. Mina dagar har varit värdefulla hittills också. Under cytostatikabehandlingen är jag dock speciellt glad över varje dag utan större besvär eller smärtor. Det betyder att jag tagit mig en dag närmare behandlingens slut.
Trots allt doftar världen annorlunda. Det finns ett ”före” och (förhoppningsvis) ett ”efter”. Också då det gäller regn under en torr försommar som denna!
Liljekonvaljer och cancer 